Rita Lundqvist
Jag besökte i kväll Rita Lundqvists utställning som visas på Liljevalch konsthall. Det bjöds på tilltugg, bubbel och en mycket naivistisk konst. Samtliga verk gick i samma färgskala, storlek och motiven var mycket lika varandra. Personligen så faller detta inte i min smak. Jag kan ändå på något sätt förstå vad det är som många gillar med hennes verk. Det är något grått, ärligt, nästintill uppgivet i dem. Detta samtidigt som de är finslipade av ett barnsligt öga.
Som sagt, så gick jag därifrån utan att känna mig riktigt mättad. Jag vet att ett flertal stannade kvar och fortsatte att gräva sig bakom färgens yta. Ta en sväng förbi och se vad du tycker.
http://www.liljevalchs.stockholm.se/default.aspx?id=5695
utsuddat…
Igår kikade jag snabbt in på utställningen med Maria Miesenbergers foton på Lars Bohman Gallery. Hon ställer ut de sista bilderna i ett stort fotografiskt projekt, “Sverige/Schweden”. (Fotografierna har nu även samlats i en bok med texter av Elfriede Jelinek och Jan-Erik Lundström).
Maria Miesenberger har jobbat på det sättet att hon tar fotografier ur familjens gamla fotoalbum, hennes fars negativ i det här fallet, som hon gör egna kopior på, suddar ut personerna i fotot med svart tusch så att de blir svarta siluetter eller bara väldigt grå och blurriga. Till sist fotar hon av de nya bilderna och arbetar i mörkrum med framkallning för att få fram rätt ljus och skärpa.
Tittar du i ditt eget fotoalbum blir du kanske uppfylld av känslor och minnen. Maria Miesenberger har utgått från något väldigt personligt och mixtrat för att få det allmänmänskligt. För man förstår direkt vad det är för typ av miljö trots att människorna är utsuddade från fotografiet. Till en början funderar man kanske mest på vilka människor hon suddat bort - vilka var/är personerna i hennes familj? Lyckliga? Olyckliga? Men…det går ju inte att få reda på. Snart ersätts de frågorna med frågor om den egna familjen, vilken är min upplevelse i det här? Vem är jag i de här fotona?
Och man känner sig kanske lite rädd och löjlig på samma gång för att man som svensk känner så väl igen dessa typiska miljöer - stranden, barnkammaren, fotbollsplanen…
http://www.gallerilarsbohman.com/artist.asp?art_name=Miesenberger läs mer här om du vill!
Tips: Nordiska museets modemakt - 300 år av kläder
Ikväll var jag på studiebesök med kursen jag studerar och såg Nordiska museets nya satsning, “Modemakt - 300 år av kläder”. Det är en utställning som kommer pågå tillsvidare på museet, med kläder från tre olika årtionden, 1780-, 1860- och 1960-talen, epoker då t.ex. nya idéströmningar kom att påverka modet, och modet i sin tur satte sin prägel på samhället.
Vi hörde också utställningen projektledare och formgivare berätta om arbetet bakom projektet. Det är intressant att det ligger så mycket arbete bakom vår helhetsuppfattning av en utställning, i det här fallet spelade ljusättning stor roll, tematiskt skiftande golv och dockor gjorda utifrån levande dansare.
På lördag den 13 mars har Nordiska museet en speciell modedag, med bl a föreläsningar, klädbyten och modevisning: http://www.nordiskamuseet.se/Publication.asp?publicationid=13234&cat=432&catName=WWW%2EMode&topmenu=142
“Fan vad jag är begåvad”!
Så lär Ivar Arosenius ha sagt om sig själv. Jag besökte i helgen utställningen med hans verk på Waldemarsudde. Lite torrt, kanske man kan tro, men jag var extra förväntansfull eftersom Arosenius skrev och illustrerade barnboken “Kattresan” som mina föräldrar läst för mig otaliga gånger när jag var liten. Utställningen rymmer massor; Arosenius hann verkligen måla mycket under sitt 30-åriga liv, det kan man lugnt konstatera när man vandrar bland små fina porträtt av hustrun Eva och dottern Lillan och större temperamålningar av glada, något groteska dryckesfester, samt sorgliga motiv av fattigdomens Sverige.
Arosenius föddes 1878 och dog 1909. Han levde under många år ett ganska ohälsosamt bohemliv, dessutom led han av blödarsjuka (han dog av samma sjukdom). Han hade många konstnärsvänner, reste runt i Europa en period och ställde ut akvareller i Paris, bland annat. När han och Eva gifte sig la Eva, som själv var konstnär, ner sitt konstnärsskap för att ta hand om hem och familj, och Ivar Arosenius liv blev lugnare.
Blandningen av verk är motsägelsefull och intressant. Den stämningsfulla husfriden han så skickligt lyckats måla av kontrasteras på ett nästan otäckt sätt av andra groteska motiv, som man inte riktigt vill ha med att göra. Jag fastnar för porträtten av dottern Lillan, som sig själv eller någon sagofigur.
“Flickan vid ljuset”
På Galleri Magnus Karlsson…
…visas just nu verk av Sara Vide Ericson, Johanna Karlsson och Jeff Olsson. Deras verk känns tillsammans poetiska i sitt uttryck, en positiv upplevelse.
Sara Vide Ericsons hårda tuschlinjer är skarpa och spännande för ögat.
“Vi rider på varandra, jag och mina vänner,
hundar dominerar varandra genom att lägga sin egen tyngd på antagonisten. I den medeltida bildvärlden finner man samma motiv, men då med människor som rider människor. Dessa bilder återfinns i anknytning till lagtexter, där ridandet kopplas till maktutövande och dominans.
Jag, min syster och mina vänner bygger vår relation på en ständigt rubbad jämvikt. Ett snedsprång och du blir riden. Det är ett utbyte, med skiftande utgång.”
Detta citat ur texten om hennes verk får tala för sig självt. (fler verk av Sara finns att se på Market på Konstakademin intill). Johanna Karlssons naturbilder och installation bildar en snygg kontrast, likaså Jeff Olssons mystiska sagoaktiga tavlor, föreställandes människor som inklippta i naturen, med en lugn fast ändå lite hotfull stämning över sig. Så kände jag i varje fall.
Väl värt att ses, i samband med Market på konstakademin, som pågår 19-21 februari kl 12-18.
Skimrande dragningskraft - lugnet före stormen
Hanna Dahlquist fotoutställning Skimmer på Lavagalleriet är något alldeles eget och definitivt värt ett besök, ett ordentligt besök. De svartvita fotografierna har en mystisk dragningskraft och verkar som lugnet före stormen på något vis. Jag tror att det krävs att man stannar upp vid varje bild och insuper stämningen, som är surrealistisk och spännande, stark som om det nästan gick att ta på den.
“Fotograferandet är för mig ett sätt att få utlopp för mina fantasier och min fascination för det surrealistiska. Att se skönheten i det overkliga. Övergivna platser, sterila sjukhusmiljöer, förfall och annat som andra kanske tycker är obehagligt”. Ett citat från Hanna Dahlquist text om sina foton.
Här nedan ett av de foton jag personligen tyckte allra bäst om, vackert och känslofyllt.
Gå också in och titta på hennes hemsida: www.zazarza.com för fler bilder.
Vårsalongen 2010
Folk, människor, mer folk, mer människor. Det är fullproppat av besökare när jag kliver in genom dubbeldörrarna precis innan det årliga välkomsttalet av Mårten Castenfors. Han pratar nöjt om årets utställning och tackar (citerat) “den perfekta juryn” där han själv medverkat. Det följs av att våren sjungs in av gälla stämmor från polisens damkör. Därefter fylls rummet åter av mummel, mingel och öl-klungknig. Välklädda kvinnor och män (ofta med tjocka bågar som initial för konstnärssjälen) i alla åldrar följs i en ström, ett lämmeltåg, nästintill religiös vandring runt i lokalen. Jag dras med.
När jag har betraktat de 245 verken känner jag mig mättad. Och nöjd. Riktigt belåten till och med. De 131 konstnärerna har helt klart gett ett intryck, men lagom mycket. Jag fick två personliga favoriter som jag fastnade lite extra för.
Lina Jaros var en av dem. Hennes motiv i bilderna framkallade en positiv avundsjuka inom mig - Ett vardagsrum i skogen eller på en strand, hemtrevligare platser är svåra att finna! http://www.linajaros.com/
Min andra favorit var den tecknade kortfilmen “Granar och tallar” av Lars Hedelin http://larshedelin.com/original/films/granarinternet.mov
Torsdagskul
Idag i Studion på Moderna Museet intar Interference lokalen. De ska visa en kombination av ljudinspelningar, performance samt tryckt material av konstnärer som har undersökt hur ljud, arkitektur och sociala miljöer påverkar varandra. Det kommer att pågå till den 21a februari. Det pågår 18-20 performance börjar 18:30. Ingång från sjösidan, fri entré !
Konstnärer: Carl Michael von Hausswolff, Ultra-red, Support Structure: Céline Condorelli & Gavin Wade, Il Faut, Freq_Out Orchestra, Mika Tajima, Carsten Nicolai, Brandon LaBelle, Jacob Kirkegaard, Mattin, Kirsten Reese, Cédrick Eymenier, Miki Yui, Liam Gillick, Henrik Plenge Jakobsen, Sébastien Roux, Christina Kubisch och Henrik Andersson.
www.konstfack.se/curatorlab
vernissagetorsdag
En högst egensinnad och speciell konstnär gör i veckan ett sällsynt besök i huvudstaden. Det handlar om göteborgaren Karin Wikström. Torsdagen den 14 januari välkomnar hon oss in i sin canvasvärld fylld av sagolika skapelser med människolika kvalitéer och laster. Senast hon öppnade upp för Stockholmspublikens beundran var så länge sedan som år 2002, så tag nu denna chans för guds skull.
Vernissage är alltså på torsdag på Galleri Peter Bergman, Torsgatan 41. Efter det är utställningen öppen till och med den 20 februari.
http://www.alpgallery.com/current.php
