Dramaten
Det ser visserligen inte såhär trevligt ut utanför dramaten nu i dagarna. Men bilden var så rolig att jag inte kunde låta bli, nollåttornas lördagsnöje heter den tydligen. Iallafall, så var jag i lördags och såg Höstsonaten på dramaten och det var så kul att gå på teater, och den var väldigt bra dessutom. Jag har sedan funderat lite kring priserna på dramaten, biljetten till höstsonaten kostade som de flesta av deras föreställningar för mig som ungdom (ungdom är till och med 26 år), 100 kr. Det kostar ungefär som att gå på bio, vilket är ganska trevligt och känns värt pengarna. Så nu har jag lovat mig själv att hädanefter blanda upp mina biobesök med lite teater.
Eva Klasson
I fredags när jag satt och bläddrade i svenskan så såg jag det här fotot, av Eva Klasson. Jag tyckte den var helt fantatisk (den bild ni får ta del av är avfotad och gör den nog inte rättvisa, men, men), det igenkänningsbara, och känslan av närbild trots ovissheten om vad det faktiskt var på bilden, landskap av hud tänkte jag, nära fast ändå som någonting stort man blickar över. Jag kom sedan ihåg, när jag läste vidare i artikeln, att jag sett några av Eva Klassons verk tidigare. Hon var nämligen med och ställde ut på Moderna, i utställningen Åter till verkligheten förra året. Hon fotograferar främst sig själv, så nära att det ibland blir svårt att urskilja vad man ser, vilket får fantasin att spinna vidare. Bilderna är framförallt svartvita närbilder på hud, och olika veck och platser på kroppen. Nu har hon en utställning på Gun Gallery, Runebergsgatan 3, till och med den 28 Mars.
Die Blechtrommel
På kulturhusets bibliotek kan man låna film. Gratis och i en vecka dessutom. En bra sak är att det också är ett rätt bra utbud av filmer. Jag tänkte tipsa lite om en fin tysk film, Die Blechtrommel eller Blecktrumman, efter en roman av Gunter Grass. Den handlar om en pojke, Oscar, som bestämmer sig för att sluta växa och inte bli vuxen. Filmen utspelar sig under 2:a världskrigets början. Härligt är det att se film med annat än engelskt eller svenskt tal tycker jag, och Oscars tyska, plus röst är obeskrivligt fantastisk, svår att imitera men värd att se filmen för.
personligt
Sophie Calle är en fransk konstnär, hon intresserar sig mycket för det privata, både främlingars och sin egen privata historia tas upp i hennes konst. Hon har bland annat haft som projekt att låta olika kvinnor analysera, och göra sin egen tolkning av ett “göra slut mail” hon fick av sin pojkvän (resultaten och mailet kan man ta del av i hennes bok “Take Care of Yourself”). Hon har också till ett av sina verk tagit jobb som hotellstäderska, och sedan noterat och fotograferat de boendes tillhörigheter, kartlagt matvanor, sopor m.m.
Otroligt spännande konstnär som verkligen blandar in livet i konsten (eller tvärtom).
Sista presentationen
Jag heter Mikaela, är 20 år och pluggar just nu samtidskonst, ibland kontrasterar jag mina studier med att extra jobba på ett dagis vilket blir en trevlig liten krock av dessa två världar. Jag är förtjust i personliga fotografier och fotoalbum.
Och här kommer snart poppa upp lite inlägg också från mig.
