Att måla med fotografi
Hittade av en slump detta fotografi på internet, och fastnade direkt för dess måleriska, drömska uttryck. Edward Steichen hette den amerikanska fotografen som tagit bilden föreställande Flatiron Buildning 1904.
Edward Steichen fotograferade runt 1920-och 30-talen för tidningarna Vogue och Vanity fair, och var också curator för ett galleri där bl a Matisse och Picassos verk visades.
I bilden The pond - moonlight ville Steichen uppnå effekten av färgfoto innan den riktiga tekniken för färgfoto etablerats.
Steichens porträtt av skådespelerskan Gloria Swanson
utsuddat…
Igår kikade jag snabbt in på utställningen med Maria Miesenbergers foton på Lars Bohman Gallery. Hon ställer ut de sista bilderna i ett stort fotografiskt projekt, “Sverige/Schweden”. (Fotografierna har nu även samlats i en bok med texter av Elfriede Jelinek och Jan-Erik Lundström).
Maria Miesenberger har jobbat på det sättet att hon tar fotografier ur familjens gamla fotoalbum, hennes fars negativ i det här fallet, som hon gör egna kopior på, suddar ut personerna i fotot med svart tusch så att de blir svarta siluetter eller bara väldigt grå och blurriga. Till sist fotar hon av de nya bilderna och arbetar i mörkrum med framkallning för att få fram rätt ljus och skärpa.
Tittar du i ditt eget fotoalbum blir du kanske uppfylld av känslor och minnen. Maria Miesenberger har utgått från något väldigt personligt och mixtrat för att få det allmänmänskligt. För man förstår direkt vad det är för typ av miljö trots att människorna är utsuddade från fotografiet. Till en början funderar man kanske mest på vilka människor hon suddat bort - vilka var/är personerna i hennes familj? Lyckliga? Olyckliga? Men…det går ju inte att få reda på. Snart ersätts de frågorna med frågor om den egna familjen, vilken är min upplevelse i det här? Vem är jag i de här fotona?
Och man känner sig kanske lite rädd och löjlig på samma gång för att man som svensk känner så väl igen dessa typiska miljöer - stranden, barnkammaren, fotbollsplanen…
http://www.gallerilarsbohman.com/artist.asp?art_name=Miesenberger läs mer här om du vill!
.
Jag vet inte vart jag ska börja. Eller jo, det vet jag. I helgen var jag var på Bonniers konsthall och kollade på spindelnät och diverse fysiska experiment. Konstnären som skapat underverken heter Tomás Saraceno, en människa utan like. Jag kunde inte undgå att fascineras över hans nyfikenhet, kreativitet och framför allt driftighet! Vilken människa! Han har i ett av konsthallens rum skapat en enorm modell av ett svarta änkan-nät. Först har det i fotograferats i hög upplösning, sedan gjorts om till en modell i ett datorprogram, och sist har han (och händelsevis någon medhjälpare) suttit där och bokstavligen talat knutit ihop tråd för tråd till vad som sist blev ett spindelnät.
Som besökare kunde man krypa in och ligga där under nätet och föreställa sig livet som spindel. Klart fascinerande för alla som fortfarande har lite av ett barn i kroppen.
Det andra jag vill dela med mig av idag är Eva Klasson, fotografen som Mikaela skrev om i ett tidigare inlägg. Mikaela, Lovisa och jag besökte igår hennes utställning på Gun Gallery, och det var en riktigt fascinerande upplevelse. Eva Klasson ger nya perspektiv på kroppen och kroppens former. Hur de kan användas och vad det egentligen är till för. Det är kroppslig estetik och extrem närbild, så nära att det blir förvrängt och liknar någonting helt annat. Landskap, sa Lovisa, och jag kan verkligen hålla med henne. Men samtidigt visar fotografen på ett mikrokosmos där ingenting annat existerar. Bilderna öppnar upp nya vyer samtidigt som de ger tunnelseende. Vackert och subtilt.
Årets vinnare av Hasselbladspriset: Sophie Calle!
Sophie Calle är en fransk konstnär med ett brett ämnesområde; hon fotograferar, gör installationer, filmer och skriver. Av vissa sägs hon vara en av frankrikes viktigaste konstnärer. Läs mer om hennes skapande: http://en.wikipedia.org/wiki/Sophie_Calle
Calle är den trettionde pristagaren, vars ceremoni kommer att äga rum den 30:e oktober, 2010 vid Statsteatern i Göteborg. För juryns nominering mm http://www.hasselbladfoundation.org/the-2010-award-winner/
Se även den mycket angenäma presentation av årets vinnare http://real.gu.se/real/kos/hasselblad/haspres10.mp4
Hasselbladspriset tilldelas varje år till en förtjänt fotograf. Det har delats ut sedan år 1980, efter Erna Hasselblads död. Tillsammans med maken Victor Hasselblad startade hon stiftelsen Erna och Victor Hasselblands stiftelse. Historien bakom deras framgång läser du mer om här: http://www.alltidgot.com/?p=118
Skimrande dragningskraft - lugnet före stormen
Hanna Dahlquist fotoutställning Skimmer på Lavagalleriet är något alldeles eget och definitivt värt ett besök, ett ordentligt besök. De svartvita fotografierna har en mystisk dragningskraft och verkar som lugnet före stormen på något vis. Jag tror att det krävs att man stannar upp vid varje bild och insuper stämningen, som är surrealistisk och spännande, stark som om det nästan gick att ta på den.
“Fotograferandet är för mig ett sätt att få utlopp för mina fantasier och min fascination för det surrealistiska. Att se skönheten i det overkliga. Övergivna platser, sterila sjukhusmiljöer, förfall och annat som andra kanske tycker är obehagligt”. Ett citat från Hanna Dahlquist text om sina foton.
Här nedan ett av de foton jag personligen tyckte allra bäst om, vackert och känslofyllt.
Gå också in och titta på hennes hemsida: www.zazarza.com för fler bilder.
Annika von Hauswolff
Annika von Hauswolff är en svensk konstnär och fotograf som fick sitt genombrott i början av 90-talet, och som sedan dess har utvecklat en väldigt eget, intressant uttryck. Bilderna är personliga och dokumentära på samma gång, och motiven liknar ofta brottscener.
I många av fotografierna finns något ganska obehagligt, men som snarare än att verka repulsivt, lockar till att undersöka.
Det skrämmande och skeva kontrasteras ofta mot något poetiskt och förföriskt, som i “The Third Position in between Two Worlds Where One Is Called Infidelity and the Other One Decay”, där en kvinna i står i ett rum, med kläderna märkligt nedhasade och knutna runt kroppen. Kvinnan i bilden känns begränsad och fängslad, och monumental likt en antik stenstaty, vilket jag samtidigt kan tycka ger fotografiet en viss styrka och skönhet.
I många av Annikas bilder blandas vardagsrealismen med något bisarrt, som drar åt surrealismens och psykoanalysens tankar om vårt undermedvetna och våra drömmar. Ibland, som i sista bilden “Mom and Dad Making Out” ger det också bilderna en humoristisk och lekfull ton.
“The Third Position in between Two Worlds Where One Is Called Infidelity and the Other One Decay”
“The Petrified Couple”
“Back to Nature”
“Mom and Dad Making Out”
Läs mer om Annika von Hauswolff på magasin 3:s hemsida: http://www.magasin3.com/sv/utstallningar/hausswolff_2008.html
Realism
Total brist på inspiration betyder kanske att man återgår till det ursprungliga och enkla? Eller tyder realism i konst och litteratur på att man istället vill visa sig reaktionär mot det konceptuella, subjektiva eller drömska? Och vad har hänt med det enkla i dessa dagar?
I vilket fall vill jag dela med mig med lite naket från förr i tiden.
Thomas Eakins, Carrying a woman
Félix Nadar, Exam
Gustave Courbet, L’Origine du Monde
Edouard Manet, Olympia
