“Eat cunt for mental health”
Moderna museets största utställningssal har förvandlas till en spiralformad labyrint. Du kliver in i rummet och möts av en värld fylld av skrattade munnar, blodröda läppar, kladdigt skissade kukar och fittor. Verktyg, grova instrument och råa kön. Det är rakt på sak, svulstigt men samtidigt genialiskt subtilt.
Den amerikanska konstnären Lee Lozano är upphovskvinnan (ja, du läste rätt kvinnan, för en gångs skull vigs stora rummet på moderna åt ett kvinnligt konstnärskap) och centrum av all uppmärksamhet. Konkret sett, då hon faktiskt är konstnären till verken, men också fysisk, vilket man upptäcker när man kommer till spiralens mitt. Här hänger stora porträtt av henne, poserande framför en samling av olika verktyg och instrument. Utställningen blir med ett heliocentrisk, Lozano är mitten av hennes eget konstuniversum.
Lee Lozano, utan titel.
Lee Lozano, utan titel.
Lee Lozano, utan titel (she bites).
Hon är grotesk i sina målningar och skisser. Grotesk samtidigt som hon är enkel i sitt uttryck och sin tanke. Labyrinten tar en vidare i Lozanos inre och man upptäcker utefter vägen fler och fler sanningar om henne – men framför allt om sig själv. Till en början visar utställningen rakt in i det allra heligaste; från vår konstnärs fascination för könen, sexualiteten och masskonsumtionen av dessa – till ett subtilare uttryck med ett, om inte ännu mer, bombastiskt resultat än det tidigare. Det blir aldrig stötande eller överdrivet, inte ens då hon ytterst realistiskt avmålar fallosar i form av meterlånga metallföremål.
De organiska, mjuka formerna på de annars så hårda metallföremålen ger en känsla av liv och form och med de tidigare översexualiserade verken i närminnet därtill, så blir det en lätt sak att ganska ensidigt tolka verken i samma anda. Om detta är tanken eller ej spelar mindre roll, som besökare känner man sig smått generad i vilket fall.
Lee Lozano, utan titel.
På endast 12 år slutförde Lee Lozano sin konstgärning och lämnade den åt eftervärlden. Hennes liv ägnades fullt ut åt konsten, det absorberades och blev en del av ett enda stort work of art. Hon gjorde översikter över hur hon onanerade, vilka hjälpmedel hon använde och effekter som uppnåddes. Hon dokumenterade en LSD-tripp i bild och bojkottade under en längre period alla kvinnor. Hon blev sin egen testkanin för konstnärliga undersökningar.
Efter denna intensiva period under slutet av 60 – och början av 70-talet reser hon till Europa, och stannar där till 1981. Hon har nu bytt namn två gånger sen hon föddes, från Leonore Knaster, till Lee Lozano och slutligen till det ytterst reducerade E. År 1999 dör avlider hon i cancer och begravs, enligt egen vilja, under en omärkt gravsten. I motsättning till hennes så kraftigt uttrycksfulla konstnärskap, var Lozano en anspråkslös person.
