Sammanhängande plötsligt: fragment, dataspel, figurativt, abstrakt, tidens tempo…
Jag var på föreläsning på Konstakademin ikväll. Det var Susanna Slöör som är Konstakademins nya ständige sekreterare som talade om trender i det samtida måleriet. 50 bilder på 50 minuter utgjorde en spännande och inspirerande föreläsning om vad som hänt med måleriet under 90-talet men framförallt 2000 talet och främst de tendenser man ser i konstnärernas verk idag.
(verk av Hans Lannér)
Det var ett väldigt tydligt och okonstlat föredrag som faktiskt bekräftade en del av mina egna reflektioner som kommit upp under olika utställningsbesök det senaste året (har inte riktigt vågat tro på att de reflektionerna stämmer, som ung konstintresserad är man rädd för att ha fel, kanske ibland med rätta? Notera ibland). Det handlar om att många konstnärer idag jobbar i en stil som kanske bäst beskrivs som “figuration i abstrakt form”. Målningarna är oftast föreställande till viss del - men bitarna är ihopsatta på ett nytt sätt, i fragmentariska delar, som bildar en antingen drömsk eller motsägelsefull bild. Ett exempel på en bild med motsägande teman är “Hitler och drömköket” målad av Dick Bengtsson, där Hitler står med en tankebubbla visandes ett snyggt kök. Mycket spännande!
Andra konstnärer som tas upp är tillexempel Linn Fernström, Gunnel Wåhlstrand, Anastasia Ax, Neo Rauch, Elisabeth Peyton, Astrid Sylwan, Matthew Ritchie, Kristoffer Zetterstrand och Kristin Baker.
Susanna Slöör pratar om en vilja som tydligt framkommer i många av målningarna: en vilja att skapa bilder så som de kanske ser ut i våra hjärnor - fragmentariska, många bilder i ett. I hjärnan lever olika uttryck, tankar och färger. Ingen entydighet här inte!
Det är ofta målat så det ser ut som om vissa delar var inklistrade som i ett collage, ja, det är nog framförallt det jag har funderat över efter att ha varit runt på olika utställningar den senaste tiden (Utan att ha gått djupare in på någon innebörd av denna trend).
Det är enligt Slöör, tydligt att många konstnärer tagit inspiration från moderna medel som dataspel och grafitti men att det samtidigt finns en vurm för att utöva hantverket med teknisk skicklighet, att jobba länge med ett och samma verk, som man gjorde förr. Det kan vara en reaktion mot tidens tempo, att man faktiskt tar sin tid för att göra det klart och göra det bra. Susanna Slöör ser både positivt och negativt på detta: Det är ett intressant fenomen och en bra reaktion men samtidigt är det tråkigt att betraktarna oftast fastnar för det som verkar vara tekniskt skickligt gjort, när det idag kan ta ett par minuter att göra en bild som ser extremt noggrannt gjord ut (photoshop etc.)
Perspektiven satta ur spel! Ett tillbakagående till ett lite mer poetiskt, aningens mer abstrakt bildarbete, ett sorts “färgdiktande” är något Susanna Slöör märker av nu.
Plötsligt får man ett tydligare sammanhang som gör det ännu mer intressant att följa vad som händer i konstens värld. Man vet aldrig…
(Målning av Karin Wikström)
(Målning av Neo Rauch)
(Målning av Karin Mamma Andersson)
Bilderna är alla från www.omkonst.com
