.
Jag vet inte vart jag ska börja. Eller jo, det vet jag. I helgen var jag var på Bonniers konsthall och kollade på spindelnät och diverse fysiska experiment. Konstnären som skapat underverken heter Tomás Saraceno, en människa utan like. Jag kunde inte undgå att fascineras över hans nyfikenhet, kreativitet och framför allt driftighet! Vilken människa! Han har i ett av konsthallens rum skapat en enorm modell av ett svarta änkan-nät. Först har det i fotograferats i hög upplösning, sedan gjorts om till en modell i ett datorprogram, och sist har han (och händelsevis någon medhjälpare) suttit där och bokstavligen talat knutit ihop tråd för tråd till vad som sist blev ett spindelnät.
Som besökare kunde man krypa in och ligga där under nätet och föreställa sig livet som spindel. Klart fascinerande för alla som fortfarande har lite av ett barn i kroppen.
Det andra jag vill dela med mig av idag är Eva Klasson, fotografen som Mikaela skrev om i ett tidigare inlägg. Mikaela, Lovisa och jag besökte igår hennes utställning på Gun Gallery, och det var en riktigt fascinerande upplevelse. Eva Klasson ger nya perspektiv på kroppen och kroppens former. Hur de kan användas och vad det egentligen är till för. Det är kroppslig estetik och extrem närbild, så nära att det blir förvrängt och liknar någonting helt annat. Landskap, sa Lovisa, och jag kan verkligen hålla med henne. Men samtidigt visar fotografen på ett mikrokosmos där ingenting annat existerar. Bilderna öppnar upp nya vyer samtidigt som de ger tunnelseende. Vackert och subtilt.
