“Fan vad jag är begåvad”!
Så lär Ivar Arosenius ha sagt om sig själv. Jag besökte i helgen utställningen med hans verk på Waldemarsudde. Lite torrt, kanske man kan tro, men jag var extra förväntansfull eftersom Arosenius skrev och illustrerade barnboken “Kattresan” som mina föräldrar läst för mig otaliga gånger när jag var liten. Utställningen rymmer massor; Arosenius hann verkligen måla mycket under sitt 30-åriga liv, det kan man lugnt konstatera när man vandrar bland små fina porträtt av hustrun Eva och dottern Lillan och större temperamålningar av glada, något groteska dryckesfester, samt sorgliga motiv av fattigdomens Sverige.
Arosenius föddes 1878 och dog 1909. Han levde under många år ett ganska ohälsosamt bohemliv, dessutom led han av blödarsjuka (han dog av samma sjukdom). Han hade många konstnärsvänner, reste runt i Europa en period och ställde ut akvareller i Paris, bland annat. När han och Eva gifte sig la Eva, som själv var konstnär, ner sitt konstnärsskap för att ta hand om hem och familj, och Ivar Arosenius liv blev lugnare.
Blandningen av verk är motsägelsefull och intressant. Den stämningsfulla husfriden han så skickligt lyckats måla av kontrasteras på ett nästan otäckt sätt av andra groteska motiv, som man inte riktigt vill ha med att göra. Jag fastnar för porträtten av dottern Lillan, som sig själv eller någon sagofigur.
“Flickan vid ljuset”
